GIPOFIZ ADENOMASI BO'LGAN BEMORLARDA SANDOSTATIN LAR BILAN UZOQ MUDDATLI DAVOLASH SAMARADORLIGI: GORMONAL, KLINIK VA PROGNOZ OMILLARI

Авторы

  • Zamira Xalimova Tibbiyot fanlari doktori (DSc), professor, Akademik Yo.X. Turaqulov nomidagi Respublika ixtisoslashtirilgan endokrinologiya ilmiy-amaliy tibbiyot markazi, Toshkent, O‘zbekiston, Toshkent davlat tibbiyot universiteti Автор
  • Saodat Issayeva Tibbiyot fanlari nomzodi, Toshkent davlat tibbiyot universiteti, Akademik Yo.X. Turaqulov nomidagi Respublika ixtisoslashtirilgan endokrinologiya ilmiy-amaliy tibbiyot markazi, Toshkent, O‘zbekiston Автор
  • Gavhar Jabborova Akademik Yo.X. Turaqulov nomidagi Respublika ixtisoslashtirilgan endokrinologiya ilmiy-amaliy tibbiyot markazi, Toshkent, O‘zbekiston, Toshkent davlat tibbiyot universiteti Автор

Ключевые слова:

akromegaliya

Аннотация

Dolzarbligi: Akromegaliya — gipofiz adenomasi tomonidan o'sish gormonining (OG) avtonom gipersekresiyasi va insulinsimon o'sish omili-1 (IOO-1) ning ikkilamchi ko'tarilishi bilan tavsiflanadigan surunkali endokrinopatiya. Ushbu kasallik aholining har bir millioniga 40–70 holatda uchraydi va tartibga solinmagan sharoitda yurak-qon tomir asoratlaridan o'lim xavfini 2–4 barobar oshiradi. Somatostatin analoglari (SA), xususan Sandostatin LAR (uzoq ta'sirli oktreotid), tibbiy davolashning farmakologik asosi hisoblanadi; biroq klinik javobning sezilarli o'zgaruvchanligi individual prognoz vositalariga bo'lgan ehtiyojni dolzarb qiladi. Maqsad: Gipofiz adenomasi bo'lgan bemorlarda Sandostatin LAR terapiyasi samaradorligini baholash va remissiyaga erishishning mustaqil klinik hamda gormonal prediktorlarini aniqlash. Material va usullar: Prospektiv kuzatuv kohort tadqiqotiga akromegaliya tashxisi tasdiqlangan 38 bemor kiritildi (o'rtacha yosh 45,5±13,4 yil; 65,8% ayollar). Ma'lumotlar uch nazorat nuqtasida: davolashgacha, 0–6 oy va 6–12 oy davomida to'plandi. Qo'llangan statistik usullar: Pearson chi-kvadrat mezoni, Kruskal–Wallis testi, DSCF juftlik taqqoslashlari, Pearson korrelyasiyasi, ikkilik logistik regressiya, ROC-tahlil, Koks regressiyasi va Kaplan–Meier hayotiylik tahlili. Natijalar: Davolash fonida OG darajasi 50,2 ng/ml dan 4,56 ng/ml gacha (90,9% kamayish), IOO-1 esa 631 ng/ml dan 63,1 ng/ml gacha (90,0% kamayish) tushdi (p<0,001, barcha taqqoslashlar uchun). Makroadenomalar ulushi 57,9% dan 18,4% gacha kamaydi. Biokimyoviy remissiya 55,3% bemorlarda erishildi. Logistik regressiya bo'yicha remissiyaning asosiy mustaqil prediktorlari: adenoma o'lchami (OR=0,037; 95% DI 0,008–0,180; p<0,001), boshlang'ich OG (OR=0,955; p=0,023) va IOO-1 (OR=1,004; p=0,018). Prognoz modeli AUC=0,924 ko'rsatkichiga ega. Kaplan–Meier va Koks regressiyasi bo'yicha adenoma o'lchami remissiyaga erishish tezligining yagona mustaqil determinanti hisoblanadi (HR=0,136; p=0,004). Xulosa: Sandostatin LAR bilan uzoq muddatli davolash kasallikning kuchli biokimyoviy nazoratini va bemorlarning yarmiidan ko'pida remissiyani ta'minlaydi. Gipofiz adenomasi o'lchami davolash samaradorligining eng muhim prediktori bo'lib, remissiyaga erishish ehtimoli va tezligini belgilaydi.

##plugins.themes.default.displayStats.downloads##

##plugins.themes.default.displayStats.noStats##

Библиографические ссылки

1. Melmed S. Acromegaly pathogenesis and treatment. J Clin Invest. 2009;119(11):3189–202.

2. Colao A, Grasso LFS, Giustina A, et al. Acromegaly. Nat Rev Dis Primers. 2019;5(1):20.

3. Lavrentaki A, Paluzzi A, Wass JA, Karavitaki N. Epidemiology of acromegaly: review of population studies. Pituitary. 2017;20(1):4–9.

4. Dekkers OM, Biermasz NR, Pereira AM, Romijn JA, Vandenbroucke JP. Mortality in acromegaly: a metaanalysis. J Clin Endocrinol Metab. 2008;93(1):61–7.

5. Holdaway IM, Rajasoorya RC, Gamble GD. Factors influencing mortality in acromegaly. J Clin Endocrinol Metab. 2004;89(2):667–74.

6. Reid TJ, Post KD, Bruce JN, et al. Features at diagnosis of 324 patients with acromegaly did not change from 1981 to 2006. J Clin Endocrinol Metab. 2010;95(6):2776–86.

7. Le Roith D, Bondy C, Yakar S, Liu JL, Butler A. The somatomedin hypothesis: 2001. Endocr Rev. 2001;22(1):53–74.

8. Katznelson L, Laws ER Jr, Melmed S, et al. Acromegaly: an Endocrine Society clinical practice guideline. J Clin Endocrinol Metab. 2014;99(11):3933–51.

9. Melmed S, Bronstein MD, Chanson P, et al. A consensus statement on acromegaly therapeutic outcomes. Nat Rev Endocrinol. 2018;14(9):552–61.

10. Giustina A, Chanson P, Bronstein MD, et al. A consensus on criteria for cure of acromegaly. J Clin Endocrinol Metab. 2010;95(7):3141–8.

11. Cozzi R, Montini M, Attanasio R, et al. Primary treatment of acromegaly with octreotide LAR: a long-term prospective study of its efficacy in the control of disease activity and tumor shrinkage. J Clin Endocrinol Metab. 2006;91(4):1397–403.

12. Murray RD, Melmed S. A critical analysis of clinically available somatostatin analog formulations for therapy of acromegaly. J Clin Endocrinol Metab. 2008;93(8):2957–68.

13. Sandret L, Maison P, Chanson P. Place of cabergoline in acromegaly: a meta-analysis. J Clin Endocrinol Metab. 2011;96(5):1327–35.

14. Petersenn S, Schopohl J, Barkan A, et al. Pasireotide demonstrates efficacy and safety in patients with acromegaly. J Clin Endocrinol Metab. 2010;95(6):2781–9.

15. Kiseljak-Vassiliades K, Carlson NE, Borges MT, et al. Impact of growth hormone tumor characteristics on biochemical control after primary treatment for acromegaly. Endocrine. 2015;50(3):625–34.

16. Gatto F, Feelders RA, van der Pas R, et al. Immunoreactivity score using an anti-sst2A receptor monoclonal antibody strongly predicts the biochemical response to adjuvant treatment with somatostatin analogs in acromegaly. J Clin Endocrinol Metab. 2013;98(1):E66–71.

17. Vieira Neto L, Wildemberg LE, Colli LM, et al. ZAC1 and SSTR2 are downregulated in non-functioning pituitary adenomas but not in somatotropinomas. PLoS One. 2013;8(10):e77358.

18. Gadelha MR, Bronstein MD, Brue T, et al. Pasireotide versus continued treatment with octreotide or lanreotide in patients with inadequately controlled acromegaly (PAOLA): a randomised, phase 3 trial. Lancet Diabetes Endocrinol. 2014;2(11):875–84.

19. Colao A, Ferone D, Marzullo P, Lombardi G. Systemic complications of acromegaly: epidemiology, pathogenesis, and management. Endocr Rev. 2004;25(1):102–52.

20. Bolanowski M, Ruchala M, Zgliczyński W, et al. Acromegaly — a novel view of the patient. Polish proposals for diagnostic and therapeutic procedures in the light of new guidelines. Endokrynol Pol. 2014;65(4):326–31.

21. Shimon I, Taylor JE, Dong JZ, et al. Somatostatin receptor subtype specificity in human fetal pituitary cultures. J Clin Invest. 1997;99(4):789–98.

22. Hanley JA, McNeil BJ. The meaning and use of the area under a receiver operating characteristic (ROC) curve. Radiology. 1982;143(1):29–36.

23. Acunzo J, Thirion S, Roche C, et al. Somatostatin receptor sst2 decreases cell viability and inhibits cell growth in pituitary tumors in vitro. Mol Cell Endocrinol. 2008;286(1–2):192–200.

24. Colao A, Auriemma RS, Lombardi G, Pivonello R. Resistance to somatostatin analogs in acromegaly. Endocr Rev. 2011;32(2):247–71.

25. Antunes X, Ventura N, Dorigo IA, et al. Predictors of GH and IGF-1 discordance in the follow-up of acromegaly. Pituitary. 2018;21(6):628–34.

26. Giustina A, Barkan A, Beckers A, et al. A consensus on the diagnosis and treatment of acromegaly comorbidities: an update. J Clin Endocrinol Metab. 2020;105(4):e937–46.

27. van der Lely AJ, Hutson RK, Trainer PJ, et al. Long-term treatment of acromegaly with pegvisomant, a growth hormone receptor antagonist. Lancet. 2001;358(9295):1754–9.

28. Nachtigall L, Delgado A, Swearingen B, et al. Changing patterns in diagnosis and therapy of acromegaly over two decades. J Clin Endocrinol Metab. 2008;93(6):2035–41.

Опубликован

2026-08-11